Anna Nordin - svenskt medaljhopp i Handikapp-OS !

Anna Nordin är en rutinerad ryttare med tävlingsmeriter i både hoppning, dressyr och fälttävlan. De som sett henne rida har sällan reflekterat över hennes handikapp.

Till en del beror detta på Annas egen inställning. Under en rad av år har hon ”vägrat” att betrakta sig som handikappad. Hon har tävlat i vanliga tävlingar och över huvud taget levt ett stimulerande och ganska vanligt liv. Ändå har de problem hon haft att övervinna varit av ett slag som hon inte delar med särskilt många unga ryttartalanger.

Svår olycka
När Anna var 11 år gammal var hon en glad hästtjej med tävlingsmeriter som redan gjort henne uppmärksammad. Med sin B-ponny hade hon vunnit 12 segrar i lokala tävlingar i Sundsvalls-trakten.

På hemväg efter en träning inträffade så den olycka som kom att förändra Annas liv i grunden. I halvskymning tog hon en av föräldrarna förbjuden väg och blev påkörd av en bil. Hennes häst dog omedelbart, medan Anna fördes till sjukhus svårt skadad. Några dagar senare gav läkarna familjen ett dystert besked: Annas högra ben gick inte att rädda, utan måste amputeras.

Vägrade förlora
Anna fick ett starkt stöd av sina föräldrar och av kompisarna. Redan efter några veckor kom vännen Helene på besök, och med hjälp av drickabackar placerades Anna på Helenes ponnys rygg. En stund senare provade hon att trava. Det gick bra. Redan nu mognade hennes strategi för att möta det handikapp hon hade fått. Hon skulle köra på som vanligt. Att sluta rida var otänkbart. Det är det fortfarande.

- Jag har provat på livet utan häst under en kortare period. Det var när jag flyttade till Uppsala för att plugga. Jag trodde inte att jag skulle ha råd, helt enkelt. Efter några veckor upptäckte jag att livet utan hästar var otänkbart. Ekonomin fick ordna sig på något sätt. På den vägen är det fortfarande.

Kompisarna tjatade
Tanken på att delta i Handikapp-OS mognade fram hos Anna – till viss del under inflytande av kompisarna.

- Jag har hela tiden vägrat att betrakta mig som handikappad. Jag har tävlat i normal konkurrens och haft glädje av det. Inför OS i Athen har allt fler av mina vänner uppmanat mig att delta, och jag inser att det är stort att få chansen att delta i ett OS. Varför skulle jag tacka nej ?

Idag är Anna nöjd med sitt beslut. Det tränarstöd hon fått inom ramen för OS-satsningen har förändrat hennes syn på ridning och bidragit till att henns häst Gianini utvecklats på ett sätt som varit otänkbart annars. Gianini är en 11-årig valack e Flyinge Flamingo – Vagabond. Att hans och Annas vägar möttes var – som mycket i livet – en slump.

Skenet bedrog
- En kompis till mig väntade barn och skulle sälja sin häst. Hon tyckte att den skulle passa mig som hand i handske. Eftersom jag gillar ädla hästar med rejäl framåtbjudning gjorde jag mig mycket stora förväntningar. Jag blev rejält besviken. Den häst jag fick se var långt från drömbilden. Han liknade snarare en gammal nordsvensk.

För skams skull bestämde sig Anna ändå för att provrida. Efter en stunds ”slagsmål” där Gianini försökte sätta av sin ryttarinna började samspelet fungera.

- Gianini är en ranghög häst, och han är ganska bestämd även i relationen till ryttaren. När räkningen väl var uppgjort fogade han sig och jag bestämde mig direkt för att det här var min häst.

Positiv satsning
Idag är Anna 28 år. Hon har – sitt handikapp till trots – kommit i kontakt med handikappridningen sent under sin ryttarkarriär. Hon är mycket positiv till svensk ridsports uppslutning bakom handikappridningen.

- Det är en ny värld som öppnat sig. Jag tror det är viktigt att handikappridningen inte enbart betraktas som terapi, utan som en sport där det finns möjlighet att sträva mot ett elitskikt. Satsningarna på VM och OS är väldigt väl genomtänkta.

Det finns en landslagstränare för de habndikappryttare som tagits ut för internationellt tävlande. Hon heter Agneta Aronsson och är stationerad på Strömsholm. Enligt Anna har hon haft en avgörande betydelse för hennes och hästens gemensamma utveckling.

- Vi har varit på träning för Agneta vid flera tillfällen i år och under fjolåret. Redan då jag såg Agneta rida min häst förstod jag att han hade en kapacitet som jag måste träna för att lära mig plocka fram. Gradvis har det gått bättre och bättre. Agneta är mycket krävande, vilket passar mig bra. Hon har förändrat utgångspunkterna för min ridning.

Ny hjälpgivning
idigare red Anna med rejält olika längd på sina stigläder. Hela fyra hål skilde. Den skänkel hon kunde använda helt och hållet hade längre stigläder. På Agnetas inrådan rider hon idag med jämn längd på stiglädren, och hon har lärt sig att ersätta un-derskänklarnas inverkan med tryck från överskänkeln.

- Det är stor skillnad. Gianini blev förvirrad i början, men nu går det bra. Jag fattar galopp genom att markera med en inandning. Genom signaler från överskänklarna och genom att ställa hästen visar jag vilken galopp han skall fatta.

Hitills har Anna tävlat medelvår klass med sin häst, och hon är numera inriktad helt på dressyr.

- Tidigare har jag sett dressyren som en gymnasik för hoppträningen, men med Agnetas hjälp har jag fått en ny syn på det hela. Det går framåt, även om Gianini fortfarande kan bli förvirrad ibland.

Nu börjar det !
Nu återstår det ett antal tävlingar – två av dem utomlands – innan det är dags för VM i Belgien. Givetvis kommer resultatet där att bli avgörande för fortsättningen. Den första tävlingen rids i England på lånade hästar. Där gäller det att klassificera ryttarna – dvs dela in dem i kategorier efter graden av handikapp.

- Det finns fyra klasser och man tävlar inom sin klass. Jag hoppas att bli klassad i kategori 4 – dvs den grupp som har det lindrigaste handikappen. Man tävlar inom sin kategori och rider olika program. I varje program ingår ett moment av Kur – dvs självvalda rörelser. Det tycker jag är bra. Då får varje ekipage visa upp just det de är bäst på.
Samarbetet mellan Anna och KRAFFT har pågått en tid.

- Jag använder KRAFFT:s produkter till Gianini och har fått ett finansiellt stöd i min satsning. Det är givetvis mycket värdefullt att ett stort och välkänt företag inom hästfoder väljer att göra en satsning på handikappridningen. Det har jag och alla som utövar den här sporten trots fysiska hinder anledning att vara tacksamma för.

Publicerad: 2003-03-01 00:00
Senast ändrad: 2009-03-16 20:55

Tillbaka | Skriv ut