Kristian von Krusenstierna - ung dressyrstjärna med egen strategi

Inom ridsportens olika discipliner ser man ryttare nå framgång med de mest varierande strategier. En del jobbar planmässigt och systematiskt, andra mer på grundval av intuition och känsla.

En del vaskar fram stjärnor ur ett ganska stort hästmaterial - medan andra jobbar enträget för att utveckla talangen hos en eller ett fåtal hästar. Kristian von Krusenstierna är en av landets mest begåvade yngre ryttare. Hans framgångsrecept baseras både på planmässighet och en betoning av känslan. Vi träffade honom för en kort intervju då han var på väg till ett landslagsmöte.

Arv och miljö
Kristian har på sätt och vis fötts in i hästsporten. Familjen äger och driver Ågesta Gård utanför Farsta - och basen för verksamheten är en ridskolerörelse som omfattar ca 55 hästar. Den sysselsätter hela familjen - dvs Kristians föräldrar och hans syster Anna. Även hon är en duktig dressyrryttare. Kristians verksamhet som instruktör inskränker sig till två kvällar per vecka, men det finns mängder med jobb som varje dag utförs "bakom kulisserna".

- Jag svarar bl a för inköp av lektionshästar. I övrigt jobbar hela familjen med i stort sett allt inom verksamheten. Var och en rycker in där det behövs.

Kristian har varit omgiven av hästar under hela sitt liv, men ändå inte känt något tryck från föräldrarna att börja rida.

- Nej, när jag var riktigt liten var det mest fotboll som gällde. När jag så småningom började rida mer regelbundet var det inte självklart att jag skulle börja tävla. Slumpen spelade emellertid in. När jag var nio år fick jag chansen att låna en rutinerad dressyrponny. Innan dess hade jag bara ridit ett russ som annars var lektionshäst. Den här hästen var något helt annat. Jag blev intresserad på allvar.

Den första tävlingsponnyn hade det passande namnet Kompis. Redan efter en kort period av samtrimning beslutade sig Kristian att sikta på SM. Det blev bronsmedalj - och redan nästa år (1990) vann ekipaget guldmedalj.

Stödjande föräldrar

- Det var bra att mina föräldrar aldrig "pushade" mig när det gällde tävlandet. De var aktivt stödjande och väldigt intresserade, men jag kände mig aldrig tvingad. Däremot har både jag och min syster fått ta ett ansvar för vår träning och våra hästar. Det har grundlagt en disciplin som jag har nytta av nu.

Att det blev dressyr för Kristians del var också något av ett slumpens verk.

- Visst. Hade min första tävlingsponny varit en hopphäst, kunde jag lika gärna ägnat mig åt hoppning idag. Nu blev det som det blev, och det har jag aldrig haft anledning att ångra.

Gedigen karriär
Kristian har under hela sin tävlingskarriär varit en lovande och uppmärksammad ryttare. Han har tillhört landslaget både som junior och Young Rider. i den senare egenskapen har han vunnit KRAFFT Young Rider Cup. Idag tillhör han utmanargruppen inför nästa OS.

- Jag försöker arbeta planmässigt och formulera mina mål steg för steg. Just nu jobbar jag för ett OS-deltagande, men jag vet att vägen är lång.

För närvarande disponerar Kristian två hästar på Grand Prix-nivå. Wilson (val f -91) -r efter irländske fullblodshingsten Norrison samt ett holsteinersto. Charlatan (val f -90 e Chapman - Brisad) har fått sin karriär störd av tarmvred, men tränar nu för fullt. Båda hästarna är "rätt sort" - något som Kristian är noga med.

- Det måste kännas rätt. Jag vet vilken typ av hästar som passar mig, och försöker att finna just den sorten. Jag gillar hästar med nerv och framåtanda - hellre lite för mycket av den varan än för lite. Jag är medveten om att den typen av hästar ofta kräver mycket disciplinerat arbete - men när det väl blir bra så blir det oftast mycket, mycket bra.

Kristian är också medveten om, att det krävs en viss storlek hos en häst om den skall kunna förmedla en "impact" och mäktighet som krävs i Grand Prix-klasserna.

- I Sverige är vi ofta rätt nöjda med hästar som är kring 1.65 cm över manken, men internationellt krävs det större individer. Chapman är 1.83 cm, och det är ingen nackdel.

Tränarens nyckelroll
När Kristian talar om sina tränare, gör han det med värme i rösten.

- Jag har haft tur, och träffa på de bästa i branschen. Cissi Lilja har sin verksamhet i Mantorp i Östergötland. Jag har tränat för henne i många herrans år, och jag är henne stort tack skyldig. Utan henne är det tveksamt om mitt intresse hade hållit i sig. Hon har varit stimulerande och tydlig på samma gång.

Under senare år har Kristian också haft möjlighet att träna för Kyra Kyrklund. Även hon har påverkat Kristians syn på vad dressyr är på ett avgörande sätt.

- Ja. De egna funderingar jag haft fick jag se bekräftade i praktiken av Kyra. Hennes filosofi är genomsund. Den går ut på att utbilda ryttaren i konsten att utbilda hästen. Hon söker alltid grundorsaken till olika problem och försöker aldrig ta genvägar genom att enbart korrigera t ex en enskild rörelse. Båda mina tränare har påverkat mitt sett att se på dressyr.

KRAFFT - en del av framgångskonceptet
Kristians hästar har KRAFFT HAVRE som bas i kraftfoderstaten. Dessutom använder han KRAFFT LUSERN HACKAD STRÅ. Även ridskolans 55 lektionshästar har KRAFFT HAVRE som daglig stapelföda. Kristian är nöjd med resultatet.

- Det känns skönt att veta att varje ny sändning håller exakt samma kvalitet som den föregående. Detta är faktiskt inte minst viktigt när det gäller lektionshästarna. Jag kommer också att börja använda KRAFFT LUSERN MIX som tävlingsfoder - dels för att det är ett bra foder och dels för att det är lätt att hantera och förvara skyddat då man är på resande fot.

Publicerad: 2003-02-01 00:00
Senast ändrad: 2009-03-17 10:04

Tillbaka | Skriv ut