Korsförlamning

2009-05-26

Korsförlamning – långt ifrån ”utrotad”

För ett antal år sedan betraktades korsförlamning av många hästägare som en mer eller mindre ”utrotad” sjukdom. Landets veterinärkliniker kunde också konstatera, att antalet fall under en rad av år hade sjunkit. Anledning till detta är förmodligen bättre utfodringsrutiner och en ökad allmän kunskap hos hästägarna.

Ökad förekomst

Under den vinter som gått har KRAFFT: s foderrådgivare kunnat konstatera, att ett antal fall av korsförlamning inträffade på olika håll i landet – och att det verkar som om korsförlamning blivit vanligare än för ett antal år sedan. Även i travstall – där sjukdomen tidigare varit ovanlig – inträffade ett antal akuta fall. Orsakerna är det svårt att helt säkerställa, men säkert är att korsförlamning ofta har sin grund i stallets rutiner. Kombinationen av för mycket foder och för lite motion är alltid den grundläggande orsaken. Varför hästar hamnar i riskzonen på grund av denna ödesdigra kombination varierar säkert från stall till stall.

Livshotande tillstånd

Den exakta sjukdomsprocessen vid ett akut anfall av korsförlamning är ännu inte helt klarlagd. Det tycks handla om en alltför snabb nedbrytning av sockerarter som lagrats i muskulaturen – en process som sätts igång när hästen ansträngs efter vila. Det typiska anfallet inträffar när hästen vilat ett antal dagar utan att kraftfoderstaten dragits ned. Hästen blir ovillig att röra sig, visar stark oro och ökar andning och puls. Ofta svettas hästen ymnigt och bakdelens muskler blir hårda och stela. Ett protein som finns i musklerna – myoglobin – utsöndras med urinen. Denna får en mörk färg och kan skifta mot mörkt vinrött.

Ett kraftigt anfall av korsförlamning är ofta livshotande och redan vid de första tecknen bör veterinär tillkallas. Även om hästen skulle klara sig, blir skadorna på muskelvävnaden ofta omfattande. Man kan mäta graden av påverkan i muskulaturen genom blodprov som visar hur stora mängder av vissa enzymer (CK och ASAT) som ”läckt” ut i blodomloppet från skadade muskelceller. Den här typen av muskelpåverkan kan även förekomma i mildare former, och den yttrar sig då att hästen blir stel och muskelöm efter träning. I sin mildare form är det här problemet vanligast i trav- och galoppstall.

Effektivt förebyggande

En häst som drabbas av akut korsförlamning skall hållas i stillhet. Veterinär bör utan dröjsmål tillkallas. Som hästägare är det faktiskt inte särskilt mycket man kan göra om ett kraftigt anfall inletts. Det är bara att vänta på veterinären. Många hästar visar tecken på kraftig smärta och kan kasta sig omkring i liggande ställning. Man bör se till att hästen ligger mjukt och inte kommer till skada.

Hästägarens insats i kampen mot korsförlamning sker på det förebyggande planet. Våra foderrådgivare tycker sig ha märkt, att många hästägare – speciellt vintertid – missbedömer sina hästars benägenhet att röra sig i rasthagen. Särskilt stor är risken i Syd- och Mellansverige, där upptrampade och leriga hagar ofta fryser till utan snötäcke, För hästarna är detta ett motbjudande underlag att springa på, och ofta står de bara och hänger. Även vid ihållande regn brukar hästar ställa sig i flock och placera sig strategiskt i förhållande till vindriktningen. Om hästarna rör sig mycket måttligt, är det ovidkommande hur många timmar de vistats i hagen.

Varje minskning av hästarnas motion under flera dagar skall följas av en ”nedjustering” av kraftfoderstaten. I många fall sker misstag därför att hästägaren rutinmässigt ger samma kraftfodergiva eller glömmer att säga till den som sköter utfodringen att dra ner på givan. Har man sin häst inackorderad i ett stall där någon annan sköter utfodringen, bör man således göra den ansvarige uppmärksam om hästen kommer att arbeta mindre än vanligt under en tid. Det räcker oftast inte att ändra siffrorna på en fodertavla på boxdörren. Den som fodrar kanske förutsätter att det är de gamla vanliga siffrorna som står där.

Om ”väglaget” i rasthagen inte inbjuder till kontinuerlig rörelse, bör hästen motioneras på ett alternativt sätt – t ex genom longering eller motion i skrittmaskin. De sista tycks emellertid också kunna vara en riskfaktor. Om hästar i hög kondition efter någon dags vila med oförändrad (och hög) kraftfoderstat släpps ut i skrittmaskinen, kan även denna ansträngning utlösa ett anfall av korsförlamning. Ett antal sådana fall inträffade under vintern.

Det är främst höga givor av stärkelse som i kombination med fysisk inaktivitet skapar ökad risk för korsförlamning. För att förebygga risken bör man basera kraftfodergivan på fodermedel som är rika på fett och fibrer. I särskilt hög grad gäller detta hästar som någon gång har drabbats av muskelproblem.

Praktiska råd

• Justera alltid kraftfoderstaten nedåt när hästen skall vila
• Skaffa dig en realistiskt uppfattning om hur mycket hästen rör sig i rasthagen
• Lita inte på att ändrade siffror på boxdörrens fodertavla uppmärksammas
• Minska givan av stärkelserikt foder till hästar med muskelbesvär
• Använd främst fett och fibrer som energikällor
• Motionera hästen på alternativa sätt när det är frusen barmark i hagen

Tillbaka | Skriv ut