Vattentillgång i vinterhagen

2010-01-11

Vattentillgång i vinterhagen

Under den kalla årstiden tillbringar de flesta hästar i vårt land åtskilliga timmar per dag i frusna och snötäckta vinterhagar med begränsad tillgång till upptinat dricksvatten. Ganska många hästägare underskattar sina hästars vätskebehov under den här tiden av året. En vanlig föreställning är att hästarna klarar sig bra genom att äta snö. Faktum är dock, att det krävs ganska stora mängder snö för att tillgodose behovet av vatten den vägen. Man brukar räkna med att det krävs cirka 10 liter nysnö för att hästen skall få i sig 1 liter vatten (Planck/Rundgren).

Kyla minskar vätskeintaget

Det är också ett känt faktum att hästar ”hushållar” med sin kroppsvärme genom att undvika att dricka kallt vatten under utevistelse i kyla. De undviker vattnets avkylande effekt, och riskerar därmed att bli uttorkade och förstoppade. Försök visar, att hästar föredrar tempererat vatten om de har möjlighet att välja mellan varmt och kallt vatten. I äldre tider talade man om ”vinterkolik” – och syftade då på matsmältningsbesvär som hade sin grund i vätskebrist. De flesta hästägare vet också, att hästar som inte har tillgång till friskt upptinat vatten gärna dricker ur pölar av smält- eller regnvatten i hagen. De kan då få i sig bakterier som kan innebära hälsorisker av olika slag.

Alla hästar skall – oavsett var de vistas - ha tillgång till vatten. Djurskyddslagen är mycket tydlig på den punkten. Det innebär att hästägaren inte kan nöja sig med att vattentillförseln fungerar ”någorlunda”. Den måste oavsett de yttre förutsättningarna säkerställas.

Eluppvärmning effektivast

Det effektivaste sättet att säkra vattentillgången i kyla är att installera ett vattenkar där vattnet hålls isfritt och tempererat med hjälp av en termostat. Det finns en rad olika modeller av sådana vattenkar, vilka kompletterade med eluppvärmda slangar, flottörsystem och annan utrustning ger en säkring av vattentillförseln även i mycket sträng kyla. Ett av de ledande varumärkena heter Thermobar, och via deras hemsida www.thermobar.se kan du få ytterligare information om alternativa lösningar och vad dessa kostar.

När elanslutning saknas

Om möjlighet till elanslutning saknas i hagen, får man lösa vattningen på annat sätt. Man kan givetvis vattna hästarna med hink några gånger om dagen. Handlar det om en större flock hästar, kan detta dock medföra praktiska problem. Vissa hästar dricker ibland otillräckligt på grund av stress. Om man vattnar hästarna ur ett större vattenkar, bör man se till att en isskorpa inte hindrar hästarna från att dricka. Man försöka hålla karet isfritt genom att regelbundet knacka hål på den isskorpa som bildas. Vid sträng kyla kan detta emellertid vara svårt. En del hästägare löser problemet genom att köra ut tempererat vatten som tappas ner i vattenkaret från en plasttank som monterats på ett bilflak.

Om rasthagen ligger i nära anslutning till stallet, kan man leda uppvärmt vatten från en varmvattenberedare i stallet. Detta kräver en slang med värme och att alla ventiler och regleringssystem också kan hållas isfria.

Isfritt och torrt

Om man använder vattenkar, bör detta placeras på fast, torrt underlag. Problemet är, att marken runt karet vid mildväder lätt blir upptrampad och ”geggig”. När det sedan fryser på, kan isfläckar bildas, vilket ökar risken för att hästarna halkar och skadar sig. Mindre vattenkar kan flyttas regelbundet för att motverka detta problem. Man kan också preparera underlaget så att problemen motverkas – t ex genom att skrapa undan lösa jordlager, lägga på sand eller grus eller dränera den omgivande marken.

Vattenkaret bör placeras på en öppen plats där hästarnas rörelsefrihet inte begränsas av t ex stängsel, vegetation, bergknallar, etc. Det är direkt olämpligt att placera vattenkar i ett hörn av hagen. Om hästar trängs samman på en begränsad yta uppstår det lätt slagsmål med risk för skador.

Tillbaka | Skriv ut