Lektion 9 - Vatten, ett fodermedel

Vatten bör utan undantag betraktas som ett fodermedel och det vatten som ges till hästar skall alltid uppfylla de krav som man ställer för att det skall accepteras som dricksvatten till människor. Hästens kroppsvikt utgörs till nästan tre fjärdedelar av vatten och nästan alla processer i hästens kropp - både under vila och arbete - är beroende av vatten.

Vattnet sköter t ex om en rad viktiga transportfunktioner i kroppen. Det förser cellerna med näring, forslar bort avfallsämnen och transporterar in livgivande syre i olika delar av kroppsvävnaden. En stor del av de hälso- och prestationsproblem som drabbar svenska hästar har sin grund i rubbad vätskebalans, och på senare år har både forskare och praktiserande veterinärer blivit mer uppmärksamma på detta problem.

Automatiska vattenkoppar är - vilket kanske låter överraskande - inte sällan en orsak till vätskebrist hos hårt arbetande hästar. KRAFFT:s foderrådgivare har flera gånger konstaterat, att kollektiva "formsvackor" i några av landets största travstall haft sin grund i dålig kapacitet hos vattenkopparna. En automatisk vattenkopp bör ge ca 7 - 8 liter vatten per minut. Annars "tröttnar" hästen lätt på att trycka ned ventilarmen. I allt fler travstall har man nu gått över till att vattna hästarna med spann. På så sätt kan man hålla en exakt kontroll över deras vätskeintag.

Vätskebalansen är förhållandet mellan den kroppsvätska som hästen förlorar via urin, avföring, svett och utandningsluften samt den vätska hästen dricker för att ersätta de här förlusterna. De flesta hästägare har noterat, att den mängd vatten hästen dricker kan variera mycket. Allt som påverkar "förlustfaktorerna" påverkar också behovet av vätskeersättning. Några av dessa faktorer är lätta att underskatta. En häst som transporteras förlorar ofta stora mängder vatten till följd av svettning och lösare (dvs mer vattenhaltig) avföring. Fölston som ger di har ett starkt ökat behov av vätska och vattenförlusten hos tävlingshästar genom svettning är lätt att underskatta.

Även foderstatens sammansättning påverkar vattenintaget. Betesgräs innehåller mycket vatten, medan hö och havre är relativt "torra" fodermedel. Vid utfodring med torrt foder, dricker hästar i genomsnitt 3,5 liter vatten per kilo torrsubstans foder (källa: Planck & Rundgren, Hästens Näringsbehov).

Tävlingshästar som svettas kraftigt förlorar både vatten och grundämnet natrium, vilket spelar en viktig roll för regleringen av törsten. Om natriumförlusten inte ersätts, kan törstregleringen störas.  

Törstcentrum i hjärnan reagerar bland annat på blodets halt av natrium. Relativt hög halt utlöser törstreflexen. Om hästen förlorat stora mängder natrium genom svettning, kan denna mekanism störas. Hästen dricker inte, trots att den har vätskebrist. Den här situationen känner många tävlingsryttare och travtränare igen. För att återställa en sund vätskebalans måste hästen tillföras både natrium (i form av koksalt) och vatten. Annars hamnar den i en ond cirkel som kan vara starkt prestationsnedsättande. Den här situationen förebyggs lättast genom att hästen successivt lärs att dricka vatten med en tillsats av saltlösning. Denna metod tillämpas i flera av landets mest framgångsrika travstall. KRAFFT Svettersättare har tagits fram för att förenkla processen. Ta kontakt med våra foderrådgivare om du har en häst som är kinkig med att dricka.

Vatten till hästar bör årligen analyseras (se Vattenanalys på telefonkatalogens Gula Sidor). De faktorer som kontrolleras vid en normal vattenanalys är surhetsgraden (pH-värdet), förekomsten av kopparutfällning, eventuell förekomst av alger och vattnets hårdhet (kalciuminnehåll). Man tittar också på vattnets hygieniska kvalitet - dvs konstaterar om det innehåller några mikroorganismer och i så fall vilka. En vanlig typ av förorening är t ex sk E-colibakterier som kommit ner i vattentäkten genom gödselvatten.


Läs mer i Lektion 10 om Unghästens utfodring

Gå tillbaka till Lektion 8 om Utfodring inför maxprestation