FETT

Fett förekommer oftast som triglycerider där tre fettsyror är kopplade till glycerol. Det spjälkas till fria fettsyror och glycerol som i huvudsak tas upp i tunntarmen. Liksom stärkelse kan för stora mängder fett som inte hinner tas upp i tunntarmen följa med vidare till grovtarmen och orsaka feljäsningar.

Fett som tillförs vis fodret spjälkas av ett enzym i buskpottet, lipas. För att processen ska fungera behövs emulgeringsämnen som kommer från gallan. Hästen har ingen gallblåsa utan galla tillförs hela tiden. Detta gör att hästen inte har möjlighet att smälta stora mängder fett på kort tid. Tillvänjning av fett i foderstaten bör därför ske långsamt, rekommenderad maxgiva är ca 1 dl/utfodringstillfälle och/eller 5% av den totala foderstaten.

Hästen använder fett som energikälla och ett överskott kan orsaka fetma. Fett innehåller mer än dubbelt så mycket energi som kolhydrater. Till hårt arbetande hästar som behöver mycket energi är det positivt att tillföra fett eftersom det är ett annat system i fodermältningen som smälter fett jämfört med kolhydrater. Fett används även för att bidra till en blank päls och att hålla eller öka hull på hästar som behöver öka i vikt.

Fettsyrorna linolsyra (omega 6), linolensyra (omega 3) och arachidonsyra räknas som essensiella, dvs livsnödvändiga. Hästens behov av fett är inte känt och inte heller deras behov av de olika fettsyrorna. Den rekommendation som finns är minst 0,5% linolsyra av torrsubstansen. För de flesta hästar täcks behovet enligt den rekommendationen via grovfodret.

Extra fett tillförs lättast genom vegetabiliska oljor. Oljorna har olika fettsyrasammansättning men innehållet av energi är i stort sett likadant. Det går att utfodra hästen med de flesta vegetabiliska oljorna så länge de är av livsmedelskvalitet. Utfodrar man med extra fett/olja ökas behovet av E-vitamin.