MINERALER OCH SPÅRÄMNEN

Mineraler handlar om en grupp ämnen som har stor betydelse för kroppens kemi och för funktionen hos olika organ. Man brukar göra en indelning i makromineraler resp. mikromineraler. Den sistnämnda gruppen brukar ofta kallas spårämnen. Till gruppen makromineraler hör kalcium, fosfor, magnesium samt natrium, kalium och svavel. Till spårämnen räknas järn, koppar, jod, kobolt, mangan, selen, zink och molybden.

Det handlar som synes om en stor grupp ämnen. Till viss del reglerar hästen själv upptagningen, en regleringsmekanism som styrs av hormoner. Dessutom finns det ett samspel mellan olika mineraler, så att över- eller underskott av ett ämne kan påverka förmågan att ta upp ett annat. Det faktum att hästen till viss del själv reglerar upptagningen av mineraler, innebär långtifrån att man som hästägare kan sluta bry sig om mineralbalansen i foderstaten. Det finns fortfarande en risk för brist trots hästens egen reglering. Att få för mycket av en mineral kan innebära en rubbning av en annan och det är därför viktigt att få rätt balans.

Kvoten kalcium och fosfor diskuteras ofta i utfodringssammanhang. De båda står i ett känsligt balansförhållande till varandra. Problemet är, att hästars förmåga att ta upp fosfor kan variera avsevärt från individ till individ, och dessutom från en tidpunkt till en annan. Grovtarmens bakterieflora har en avgörande betydelse även för upptagningen av fosfor. Denna sker nämligen till övervägande delen genom bakteriers inverkan. För att den balanserade kvoten av kalcium och fosfor som tillförs via fodret verkligen ska tas upp på rätt sätt, krävs att grovtarmen fungerar som den ska.