FODERSTATENS BYGGSTENAR

Här går vi kort och överskådligt igenom de olika byggstenarna i hästens foderstat. Var och en av dessa är lika viktig. Om man förbiser en av dem, rasar hela bygget samman. Det flitigt använda ordet ”helhetssyn” är något av ett nyckelord även i detta sammanhang.

Byggstenarnas inbördes storlek varierar beroende på hästens typ och användning. När träning och tävling varierar i intensitet är det viktigt att foderstaten anpassas till förändringarna. Detsamma gäller när näringsbehovet hos ett dräktigt sto varierar under dräktighetens olika stadier och under den unga hästens utveckling fram till färdigvuxen individ. Som hästägare måste man ha bra koll på näringsinnehållet i den foderstat man använder och kombinera foderstatens byggstenar med ständig tanke på vad hästen behöver just under den aktuella perioden. Det är därmed viktigt att foderstatens byggstenar då och då kontrolleras.

Eftersom ett bra grovfoder bör utgöra basen i en bra foderstat är analys av grovfodret en nödvändig åtgärd. Man bör akta sig för att använda standardvärden när det kommer till grovfoder, då det kan variera stort i näringsvärden mellan grovfoder beroende på bl. a. skördetid, gödsling, markens mineralinnehåll, lagringsförhållanden och väderlek i samband med skörd.

ENERGIGIVANDE ÄMNEN – FLERA ”UPPTAGNINGSSTATIONER”

Protein, fett och kolhydrater i olika former bidrar alla till att ge hästen energi. Energi mäts i enheten Megajoule (MJ) och i Sverige används oftast begreppet omsättbar energi (OE eller ME) när man diskuterar foder och foderstater till hästar.
VÄXTFIBRER – VIKTIG BALANSFAKTOR

Växtfibrer är en viktiga funktion i hästens fodersmältning. Förutom den viktiga funktionen att hålla grovtarmens bakterieflora i ”trim”, är en tillräcklig tillförsel av växtfibrer viktig för tarmens transportfunktion och hästens tuggbehov. Det är således viktigt att fiberhalten även i kraftfodret beaktas då man bygger upp den totala foderstaten.
PROTEIN – SJÄLVA BYGGMATERIALET

Protein utgör grunden för uppbyggnad och reparation av muskelvävnad. Hästar behöver det i en lättillgänglig form med god sammansättning för en optimal muskelsättning. Det är viktigt att din hästs proteinbehov tillgodoses. Behovet är normalt sett 6 g smältbart råprotein per energienhet (MJ), men ökar markant för växande hästar och dräktiga/digivande ston.
MINERALER OCH SPÅRÄMNEN

Det här avsnittet kommer vi inleda med att definiera själva begreppet mineraler – vilket inte är lätt. Det handlar om en grupp ämnen som har stor betydelse för kroppens kemi och för funktionen hos olika organ. Man brukar göra en indelning i makromineraler resp. mikromineraler. Den sistnämnda gruppen brukar ofta även kallas för spårämnen. Till gruppen makromineraler hör kalcium, fosfor, magnesium, natrium, kalium och svavel. Till spårämnen räknas järn, koppar, jod, kobolt, mangan, selen, zink och molybden.
VITAMINER – HJÄLPREDOR MED MÅNGA UPPGIFTER

Vitaminer är en grupp ämnen som ingår i en rad livsnödvändiga processer i hästens kropp. De samverkar bland annat med den grupp ämnen som kallas enzymer. Flertalet vitaminer kan hästen inte producera själv, och dessa måste således tillföras via foderstaten. I ett färdigfoder finns de nödvändiga vitaminerna i rätt proportioner. I andra typer av foderstater kan de behöva tillföras genom tillskottsprodukter eller koncentrat.
SALT & ELEKTROLYTER

Salt och elektrolyter är ämnen som båda påverkar hästens vätskebalans. Alla hästar behöver ett tillskott av salt – men behovet växlar avsevärt från häst till häst samt under säsong. Elektrolyter har hästen en imponerande förmåga att själv reglera och tillsätts oftast enbart till specifika individer som tränas hårt eller svettas mer än vanligt.  
vatten

Vatten är av grundläggande betydelse för hästen. Dricksvatten till hästar skall i alla avseenden betraktas som ett fodermedel. Det är för övrigt det fodermedel som hästen tillförs mest av. Att vatten till hästar motsvarar de hygieniska krav man ställer på dricksvatten till människor är självklart. Hästen dricker avsevärt mycket mer vatten än en människa per dygn och tillgodoser så gott som hela sitt vätskebehov enbart genom vatten – oftast från en och samma källa.